Sorgebrev – sed som försvunnit

Skrivet av Walter Algotsson, Torsö

En vacker gammal sedvänja på Torsö fiskeläge som försvunnit helt i våra dagar var traditionen med att dela ut sorgebrev till anhöriga och vänner när någon familjemedlem gått bort.
Det var konvulut med breda svarta sorgkanter som nådde adressaterna och redan med sin form och utseende budade dessa brev om sitt sorgliga innehåll.
Mera sällan, även om det förekom, skickades dessa sorgebrev med post, De närmast sörjande delade personligen ut inbjudningarna och valde på så sätt ut begravningsgästerna. Detta av praktiska skäl. Man fick från svaren veta hur många som tänkte övervara sorgehögtiden och kunde anpassa begravningsfägnaden därefter.

Reilieftryck
Det kunde vara helt eller delvis tryckta brev eller kort som överlämnades. Det äldsta som jag påträffat är från 1905 och ställt till min mormors far Per Olsson o hustru (V:19-6).
I det vackert relieftryckta med kors och palmer utsmyckade kortet inbjudes makarna Olsson att med sin närvaro hedra ”vår aflidna, älskade moder Enkan Sissa Persdotters (E:10) begrafningsakt lördagen den 26 augusti 1905 kl 09 fm” Kortet -är undertecknat av Kristina Thörnberg (E:10).

Samling i sorgehusen
Genomgående skedde samling i sorgehusen under förmiddagen där man tog farväl av den avlidna. Man hade i ett av stugan rum hängt vita lakan för fönstren och i den öppna kistan låg den avlidna. Efter stunden i sorgehuset följdes alla åt till kyrkan och kyrkogården i Mjällby. Där hölls begravningsakt och jordfästning förrättades.