Skrivet av Walter Algotsson, Torsö
Alla har väl någon gång konfronterats med mer eller mindre bistra representanter för ett lands tullväsen. De har kanske framställt frågan om man har något att förtulla, bett oss visa pass, ja, t.o.m. på tjänstens vägnar rotat omkring bland innehållet i våra resväskor.
Iver och idoghet
Fordomsdags levde människorna på Listerlandets fiskelägen i daglig kontakt med tullverkets befallningshavare. Fram till 1930-talet fanns, till och från, tullare stationerade på Torsö liksom på andra lägen på Lister. Den siste tullaren som tjänstgjorde på Torsö var Oscar Södergren (morbror till Torsö Luth. missionsförenings ordf. Sven-Oscar Ohlsson, författare till Tidevarv).
Statstjänstemännen var inkvarterade i någon fiskarestuga och skötte därifrån sin övervakningsuppgift med den iver och idoghet som alltid utmärkt denna yrkeskår. Tulltjänstemannen hade också i uppdrag att kontrollera maskstorlekar på fångstredskapen och att jakten på sjöfågel inte bedrevs på annan tid än den lagliga.
Huruvida tjuvskytte och smuggeltrafik på Torsö varit omfattande eller ej finns inga kända uppgifter om.
Att lura tullen ansågs av fiskarebefolkningen som en föga kriminell handling och framgångsrikt genomförda smugglingar och tjuvjakter betraktades (då som nu) av Listerlandets fiskare och sjöfolk som rena sportbragderna. Berättelserna om genomförda smugglarbravader klassades till skämthistorierna.