Skrivet av Walter Algotsson, Torsö 1994
Listerlandet var för bara något årtionde sedan välförsett med frikyrkliga missionshus. Det finns fem kvar: Hörviks EFS, Nogersunds Betel, Hälleviks Betel, Istaby EFS- och Torsö Lutherska Missionshus. Dagens EFS-verksamhet på Listerlandet är koncentrerad till Listerkyrkan i Hällevik (Istaby finns inte längre kvar, red.anm.). En modern anläggning som väl fyller tidens krav, och som drivs av EFS Listerkrets.
Gediget byggda
Missionshusen låg och ligger ute på fiskelägena och i byarna. Gediget byggda och oftast resultatet av generösa gåvor och kollekter. Det hände sig som intensivast under slutet av 1800-talet. Influenser om tron som hjärtats angelägenhet och inte bara ”munväder” fångades upp av kristna som funnit den kyrkliga ritualen alltför ytlig. Fiskarebefolkningen på Torsö – Listerlandets sydligaste fiskeläge – förstod tidigt värdet i att sluta sig samman i föreningsarbete och grundade 1884 en egen missionsförening.
Stark religiositet
Det fanns en stark religiositet hos människorna på fiskeläget vid denna tid. Man kanske inte var så mångordig när man kom in på dessa ting, men Gudstron var fast förankrad. Man förstod att förlita sig på högre makter i kampen mot havet. Det fanns också ett uppdämt behov av revolt mot kyrktvånget. Folket hölls i ”Herrans tukt och förmaning”. När Torsö Missionshus kom till var det för att möta fiskarebefolkningens strävan och önskan för att få ett ankarfäste som kunde ta tillvara deras hopp och vilja att leva i gemenskap med Gud. Den äldsta handling som finns bevarad hos Torsö arbets- o missionsförening är stadgar antagna den 15 mars 1884. ”Föreningens ändamål är att uti levande tro på Jesus Kristus och broderlig gemenskap verka för Jesu Kristi rikes utbredande såväl inom kristenheten som bland hedningarna”, heter det i de första stadgarna.
Man började samlas hemma hos varandra och läste under någons ledning samt höll andakt. Ibland fick man i nåder använda något skolhus, så skedde på Torsö, men behovet av egna lokaler växte i samma takt som väckelserörelsen ökade. I mars 1892 utsändes ett upprop och en insamlingslista på Torsö från föreningen för insamling av medel för byggandet av ett eget missionshus. Man tecknade allmänt av sina små tillgångar. Det kom in 412 kr och därmed var ungefär halva byggkostnaden säkrad.
Namnlista och Byggavtal på Torsö
Insamlingslistan från den tiden finns bevarad i original hos föreningen. Många från fiskeläget och byarna runt omkring har skrivit på och skänkt en krona eller mer. Några missionsintresserade Torsösystrar som utvandrat till Amerika, ville gärna hjälpa till när de hörde om insamlingen till missionshuset. De skänkte 100 kr – en ansenlig summa pengar med den tidens mått. Föreningen lånade 400 kr i Mjällby Nya Sparbank till sex procents ränta och tillsammans med insamlade medel räckte det för att börja bygga. Kontrakt skrevs med snickaren Per Jönsson i Lörby, som i avtalet förklarar sig skyldig ”utföra husbyggnad med inredning och allt, solitt och på ett sätt att det kan blifva till styrelsens belåtenhet”. Snickare Jönsson förband sig i handlingen, som även den finns bevarad i original hos föreningen, att huset skulle vara färdigt i oktober månadsslut 1892. Det var det också. Kostnaden allt som allt, kontrakterades uppgå till kr 900:-, som skulle betalas på följande sätt: 50 kr vid undertecknadet av kontraktet, 400 kr den 1 juni samma år och resten efterhand som arbetet pågick. För Torsö missionsförening tecknades byggavtalet av Jöns ’Ila-Jössen’ Svensson F:11, Olof Nilsson V:19-6, Karl Johan Olsson V:43 och Ola ’Ila-Olan’ Svensson T:311.
Aktiv verksamhet
Verksamheten i Torsö Lutherska Missionsförening har genom åren varit omfattande och alltid rönt stort stöd och intresse. Regelbundet har anordnats möten och sammankomster. Under flera år var söndagsskolan en betydande och viktig del i verksamheten. När barnantalet minskade i mitten av 1960-talet upphörde söndagsskolan.
Torsödagen – Hemvändardag
Om än medlemsantalet i föreningen i dag är långt mindre än fordomsdags bedrivs det fortfarande aktiv verksamhet med andaktsmöten i det lilla vackra missionshuset och andra arrangemang under året. Bl a har TORSÖ-DAGEN arrangeras varje sommar (sista gången 2002, red.anm.). En glädjefest i gemenskapens tecken för alla Torsöbor – året runt såväl som sommarboende. Inte minst uppskattas Torsödagen av Torsövänner i ”förskingringen”, som här fått en ”HEMVÄNDAR-DAG” med stort värde. På Torsödagen anordnas det försäljning av handarbeten o hembakat bröd, det vankas kaffe med dopp ”i det gröna” och man får under några trevliga eftermiddagstimmar träffas och umgås med kära vänner och bekanta.
Nyårsdagen
Ett annat arrangemang med sekelgammal tradition är nyårsfesten på nyårsdagen. Alltsedan missionshusets tillblivelse har Torsöborna samlats till gemenskap i missionshuset på årets första dag. Under föreningens tidiga historia hölls nyårsvaka med högtidligheter som fortsatte på nyårsdagen. Sedan söndagsskoleverksamheten startade blev det på nyårsdagen som man firade söndagsskolans julfest. Ett arrangmeang som väckte ljus och glans hos många – inte minst hos barnen som undfägnades extra vid detta tillfälle. Bla. utdelades gottepåsar och jultidningar. Ett inslag som uppskattades särskilt hos barnen var att dom fick börja kalasa när det var dags för kaffeserveringen. Förr i tiden var det ytterst sällan som barnen kom i förgrunden i något sammanhang – utan de fick snällt vänta på ”lille-tur” men när det var dags för nyårskaffe på söndagsskolefesten var det dom som fick gå före alla vuxna.
Ny uppgift: Stillhet och ro
När Torsö missionsförening och sedermera också missionshus kom till var det för att möta tidens fiskarebefolknings strävan om ett ankarfäste för levande tro och önskan att leva i gemenskap med Gud. I dag är situationen något annorlunda. Torsö har , i likhet med många andra kustsamhällen, blivit en avfolkningsbygd. I stället har sommarboendet ökat. 60 % av husen på Torsö är i dag sommarhus. Människorna i städerna behöver komma ut till frihet och lugn vid havet. Frågor om livskvalité har fått mer och mer utrymme i dagens jäktade verklighet. Till detta hör tillfällen till inre stillhet och ro. Här har Torsö missionshus fått en uppgift som väl knappast någon tänkte på när det en gång byggdes.
Torsö Lutherska Missionsförening liten men levande
Torsö Lutherska Missionsförening, grundad redan 1884, är en av Sölvesborgs kommuns allra äldsta fortfarande aktiva föreningar. Återväxten i föreningen är liten. För närvarande finns 12 medlemmar registrerade i medlemsmatrikeln. Föreningen har emellertid betytt och betyder fortfarande mycket för Torsö. Vid senaste årsmötet konstaterades att under gångna verksamhetsåret har medel skänkts till EFS Uppsala, EFS Kristianstad, Listerkyrkan i Hällevik, Lutherhjälpen, Kyrkan och Judendomen samt till Sv. Betelföreningens Sjömansmission.
Sammanhållande länk mellan förr och nu
Föreningen ser det som en viktig uppgift att verka för misssionstanken samtidigt som den vill vara ett ankarfäste och sammanhållande länk för alla Torsövänner här hemma och runt om i landet. Genom sin verksamhet skapar föreningen, inte bara möjligheter att via olika organisationer ge hjälp och stöd, utan också förutsättningar för bibehållandet av Torsö förr och nu. I samband med föreningens 100-årsjubileum 1984 insamlades dokument och annat material om och från Torsö till en minnesutställning i Missionshuset. Handlingar och protokoll från föreningens tidiga år tillsammans med många unika foton från ett svunnet Torsö, medverkade till att utställningen speglade en fin minnesbild av Torsö genom 100 år. Materialet finns bevarat och arkiverat hos föreningen.
Unika originalhandlingar hos Torsö Missionsförening
Bland de gamla originalhandlingar som finnas bevarade hos Torsö missionsförening återfinnas de allra första stadgarna från år 1884. De är vackert präntade för hand och anger mycket noggrant vilka regler och förutsättningar som gäller för den nybildade missionsföreningen. Stadgehandlingen är undertecknad av föreningens grundare:
Teckningslista till missionshusbygge
En annan intressant handling från föreningens tidiga år är ”Teckningslista från 1892”, som cirkulerade på fiskeläget och i byarna runt omkring, våren 1892. Här har Torsöbor och ”nabor” (personer från grannbyarna) tecknat sina bidrag och med snirkliga bokstäver egenhändigt skrivit sina namn. Det är mest fråga om 2 kr, 3 kr, 5:- och någon gång 10:-, 20;- och 30:-, vad gäller bidragsstorlek. Männen bakom föreningstanken, står överst på listan.
Hemsända USA-dollar hjälpte till
Noterbart är också att när listan gått runt på läget och i byarna så har de Amerikautvandrade döttrarna till en av grundarna, när dom fått höra talas om insamlingen, bidragit med pengar till bygget. Deras far Jöns Svensson F:11 har som sista post på teckningslistan skrivit: ”Jöns Svenssons flickor i Americka 100 kro.”
Vem döljer sig bakom namnen?
Det är nu över 100 år sedan namnen skrevs och vi är inte många som minns vilka dessa män och kvinnor var, ännu mindre hur dom såg ut. Elsa Persson T:289, mångårig kassör i Torsö missionsförening, har på en kopia av handlingen skrivit dit namn-förklaringar. Dessa förtydligande anges här inom parentes. För att bestämma vilken personen är eller till vilken släkt han/hon tillhör, var (och är) det vanligt på Listerlandet att man lägger till ”ök-namn, så görs i uppräkningen nedan.
(Text i kursiv stil är Valter Algotssons egna förtydliganden av personerna i fråga).
Egenhändiga namnteckningar:
– Jöns Svensson (Ila-Jössen) – (F:11).
– Olof Nilsson – (V:19-6)
– Karl Johan Olsson – Sme-Olgans far (V:43)
– Fredrick Månsson dä – (V:19-6)
– Per Olsson (Klinga-Pellen) – (V:35)
– Elias Nilsson (Stuss-Elias) – (F:2)
– Olof Gunnarsson – Marianne Schultz morfar (V:45)
– Anders Olsson -Rudolfs och Herberts far (O:31)
– Sven Julius Andersson (Askas-Sven) – Gottfrids far (V:39)
– Ola Persson – Bernhard Thörnbergs morbror (E:15)
– Måns Håkansson – Teklas far (V:27)
– Jöns Persson – (V:41)
– Berndt Jönsson (Backa-Berndt) – (V:41)
– Onämnd
– Sven Karlsson – (F:12)
– Sven Bengtsson (SchensBentaSchen) – Edvin Hellbergs farfar (O:27)
– Per Nilsson – (O:23)
– Bengt Andersson (Mala-Bengt) – Margit Olaussons farfar (O:23)
– P A Thörnberg (Skriga-Pellen) – Valter Algotssons morfars far (F:8)
– Sven Larsson, Kullarp – Kullarp-Idans far (F:1)
– Enkan Sissa Johansdotter – (F:2)
– Ola Svensson (Ila-Olan) – (T:311)
– Per Svensson (Ila-Per) – (T:306)
– Johan Håkansson (Petringen) – (T:306)
– Oliva Carlsdotter – Birgitta Thorös farfars mor (O:31)
– Jöns Bengtsson – (O:1)
– Enkan Elsa Persdotter (Ledra-Elsan) – (E:17)
– Nils Johansson – (F:6ö)
– Hanna Törnqvist – Lilla-Pellas syster (F:2)
– Johan Andersson (Carlströms Johan) – Olga Emilssons far (E:10)
– Hanna Sunesdotter – (T:291)
– Ola Jönsson, Istaby
– Jöns Håkansson
– Knut Bengtsson
– Erik Bengtsson Gramahafven
– Bengt Persson, Istaby
– S. P. Nordgren, Hörby – kapten
– Per Nilsson Stenborg
– Knut Nilsson Stiby (Noa-Knut) – Runes Nilssons farfar
– Johannes Bengtsson, Stiby
– Sven Bengtsson, Siretorp
– Ola Bengtsson, Lörby
– Nels Persson, Mörby (kulla-Nisse d.ä.)
– Bengt Jönsson Kalfhagen (Plauda-Benten)
– Per Bengtsson, Istaby