Carlshamns Allehanda 28 juni 1879
Skrivet av Folke Johansson
Från Mjellby skrifwes till Carlshamns Allehanda:
Mjellby den 17 juni 1879
”Kring rymden bereddes fasa,
och natten föll på böljans stig.
Vi hörde värdren rasa,
vi sågo djupen öppna sig.
Från denna sköra planka,
som kringdref lik ett flarn,
For hjertats sista tanka
till vänner, maka, barn.
Vår sista suck i nöden
till Gud med bäfvan gick;
och hotande kom döden
allt närmare; hvart ögonblick”.
- STENHAMMAR
Söndagarna den 8 och den 15 dennes gjordes i härwarande kyrka ”tacksägelse” efter de
fiskare hwilka natten mellan den 30 och 31 sistlidne maj funno sin graf i Östersjöwågor.
Det war en lång sorglig lista upptagande namnen på icke mindre än fjorton (14) personer,
utgörande besättningen på fyra (4) förolyckade wrakekor.
Månget öga tårades och månget hjerta darrade af onämnbara känslor under den djupa tystnad
som herskade under tempelhwalwet, då namnen på de förolyckade långsamt och afmätt
utsades. En gång hördes ett undertryckt utrop af smärta, dock icke så högt att det störde den
allmänna tystnaden. Måhända kom detta utrop från ett öfverfyldt qwinnohjerta som på detta
sätt gaf luft åt sin smärta öfwer den swåra förlusten af make, fader eller son.
De förolyckade woro: Swen Thomasson 67 år gammal, Per Olsson omkring 60 år, Offe
Olsson 59 år och hans son Ola Offesson 15 år, Ola Olsson 58 år och hans son Nils Olsson 15
år, Bengt Jönsson 38 år, Jöns Nilsson 37 år, Bengt Nilsson 32 år och Bengt Bengtsson 26 år,
alla från Hellewik samt Per Olsson (T:306), Jöns Mattsson (No 17) och Swen Persson (T:311ö)
samt drängen Isberg alla från Tossö.
Efter endast en af de förolyckade är liket funnet, nemligen efter Bengt Jönsson från Hellewik,
hwilken begrofs i härwarande kyrkogård förliden lördag.
De förolyckade sörjas af en stor mängd anhöriga och hafwa lemnat efter sig 7 á 8 enkor och
många oförsörjda barn.
Hemska och fasansfulla äro de berättelser som en och annan af de från det stormrasande
hafwet och döden lyckligt undkomna fiskare förtälja, synnerligen då det rörer sig omkring det
tillfälle då de, urståndsatta att kunna räcka en i djupen sjunkande, med höga rop om hjelp
bönfallande broder och wän en räddande hand, sjelfwe kastades som ett spån på de sig högt
mot skyn upptornande swallwågorna; En och annan af dessa, hwilken warit nog olycklig att
höra och se den jemmer och nöd hans kamrater befunno sig i, säger, att han aldrig kan
glömma den synen, hwilken alltjemt i all sin fasanfullhet står med lifliga färger liksom målad
för hans ögon. Gamla från stormen lyckligt undkomna fiskare säga att de icke sedan de 6
maj 1854 eller 1855 warit ute i en så ryslig wågornas lek, men då, för omkring 25 år sedan, då
säga de, ”war det lika som nu”. Fyra wrakekor och sexton män blefwo också den natten
hafwets byte och 16 enkor och en mängd faderlösa barn höjde då saknadens och sorgens
skrän inom denna församling.
Frid öfwer de döde! Frid öfwer dem som under utöfwandet af sitt lofliga näringsfång, under
kampen för tillwaron af sitt och sin familjs lif funno sin graf i de wågor som ofta waggat dem
till ro! Hafwets söner hwile lugnt i hafwets sköte! Östersjön brede sitt sköna djupblåa
bårtäcke öfwer deras stoft!
Källor:
Mjällby Församlingsböcker
Karlshamns Allehanda
Nedtecknat av Folke Johansson, 1994