Hushållsgris vanligt förr

Hushållsgris vanligt förr

Skrivet av Walter Algotsson, Torsö

Förr i världen var det vanligt att fiskarebefolkningen på Torsö höll sig med egna grisar. Dessa göddes ordentligt under året för att slaktas framemot jultid. På så sätt löstes den viktiga frågan om julmaten.
Grisen slaktades några dagar före jul och alltid i tidiga ottan. Detta för att man skulle ha så färskt kött som möjligt till julbordet och den tidiga timman valdes för att man skulle hinna göra vid allt under dagen som följde.
Det var mycket som skulle hinnas med. Och tas tillvara!
Bernhard Thörnberg E:17 var lägets slaktare. Han stack grisen med van hand och sedan gällde det för gårdsfolket att ta vara på blodet. Det varma grisblodet samlades i en hink som här måste blodet röras om och behandlas för att inte koagulera. Det tillverkades blodkorv av blodet.

”Skaulle-truet”
Efter att grisen slaktats gällde det att få ner kroppen i ”skaulle-truet”. Dvs att man skållade den döda grisen i ett tråg i vilket kokhett vatten hällts. Detta för att det skulle gå lättare att raka av svinborsten. Inälvorna togs ut och grisen delades i två halvor som hängdes upp över en stege för att rinna av.
Så vidtog styckningen av kroppen. Måhända följdes inte alltid nutidens styckningsschema men kotletter, skinka, lägg och sidfläsk blev det. Fläsk, späck maldes tillsammans med köttigare bitar och blev köttfärs. Även blandade man in lever i fläskköttet och gjorde leverkorv. Tarmarna togs tillvara, tvättades noggrant och användes som fjällster /korvskinn/.
Av talgen kokades det ”smolt” = flott, som användes att breda på smörgåsar. Det var företrädesvis till grovt bröd som smolt användes. ”Ejn grobrödsmad mä smoltafett å salt pau” var och är en delikatess.