Havet ger och havet tar – stormen 1879

”Havet ger och havet tar”

Stormen på Sydkusten 29-30 maj 1879

Skrivet av Folke Johansson

Listerfiskarna har alltid varit kända för sin stora djärvhet. De har
träget trotsat storm och hav i arbetet för sitt uppehälle. många är
de män och ynglingar som under åren fått sin grav i havets djup.
Icke att förglömma de kvinnor som vid några tillfällen mött samma öde.

Under 1800-talets senare hälft drabbade några svåra olyckor
Mjällby socken. Den största inträffade 5 – 6 maj 1854. Då omkom
i socknen inte mindre än 23 raska fiskare i sin bästa ålder. Närmare
60-talet barn blev faderlösa. En annan svår olycka, om vilken
jag nu skall berätta, skedde natten mellan den 29 och 30 maj år 1879.

På Hellevik liksom på andra fiskelägen kretsar allt kring fisket.
Det är ju huvudnäringen. Yrket som fiskare går från far till son,
från generation till generation. Arbetet är slitsamt och farligt, men
man vet ju inte om något annat.
En del unga pojkar går föralldel till sjöss och andra söker lyckan
i det stora landet i väster. Amerikaemigrationen börjar ta fart
ordentligt. Och så har industrialismen fått verkligt fotfäste i landet.
Fabriker uppförs för olika tillverkningar och järnvägsnätet
byggs ut i allt snabbare takt.

Fisket dominerar livet i fiskelägena alla veckans dagar förutom
söndagen. Denna dag är en vilodag, familjedag och kyrkodag.
I kyrkan får man förutom gudsordet höra olika pålysningar från
myndigheter m m. Och så får man på kyrkbacken träffa släkt och
vänner och höra lite nyheter. Så på något sätt samlar man på
vilodagen krafter för att klara kommande veckas arbete.

Det är torsdag eftermiddag den 29 maj år 1879. Arbetet med att
göra klart för den kommande nattens fiske pågår för fullt. I
kåsarna sjuder det av aktivitet. Också i de små fiskarstugorna har
kvinnorna fullt upp med att sköta de vanliga bestyren.
Det är en vacker försommardag. Småbarnen leker, deras glada
rop och skratt hörs långa vägar. De äldre barnen har inte ännu
kommit från skolan.

Många barnastämmor har sorgligt nog tysnat under det senast året.
Förra vintern utbröt en svår epidemi av scharlakansfeber i socknen.
Under första halvåret 1878 dog närmare femtiotalet barn i denna sjukdom.
Därefter grasserade kikhosta och difteri som under andra halvåret
tog nära trettio barns liv.
Så slår difteriepidemin åter till under våren 1879. Under tiden januari –
maj dör trettio barn. Naturligt nog råder stor sorg och förtvivlan i
många hem.

…

På Torsö nr 9 bor fiskaren Per Olsson med sin stora barnaskara, tre
pojkar och sex flickor i åldern 5 år till 23. Per är änkling och barnen
moderlösa sedan fem år tillbaka. De äldsta flickorna sköter
nu hemmet och passar småsyskonen. Sammanhållningen är stark
och alla hjälper till så gott man kan. Äldsta dottern Ingri kommer
till sommaren att gifta sig och flytta till Västra Näs.
Då modern dog var dotter Hanna nyss född och Lovisa som
var två år har inget minne av sin mor, men sonen Bengt, som då
var fyra, frågar ofta efter henne.
Far har inte haft tankar på att gifta om sig och kanske vore det
inte heller lätt att finna någon kvinna villig att ta hand om den stora
barnaskaran.
Denna vackra majdag är det ännu lugnt och stilla i det fattiga hemmet.
Ingri och Bengta har skött undan hushållsbestyren. De hjälps
nu åt att packa fars matväska. Småsyskonen leker utanför huset.
Far står nere vid kåsen och språkar med andra fiskare. De talar
om väder och vind som fiskare plägar att göra. Snart bär de i
väg ut till fiskeplatsen.
Per Olsson, fader till nio barn, skall tyvärr aldrig mer få återse
dem. Och de arma barnen kommer innan nästa dag har grytt
att stå ensamma utan både far och mor.

Sammanlagt omkommer denna ödesdigra majnatt fjorton
fiskare från socknen varav två unga pojkar, 15 och 16 år gamla.
De överraskas av ett kraftigt åskväder som drar upp från sydväst.
Samtidigt börjar det blåsa en byig vind. Sjögången är
kraftig och vindhastigheten ökar snabbt till full storm. Många av
de stackars fiskarena kastas ut i havet och uppslukas av de
vredgade vågorna. När stormen bedarrat lägger sig en tjock
dimma över Hanöbukten.
När dimman så småningom lättar, kommer de första båtarna
i land. Ingen vet då hur många som saknas. Man ger sig åter
ut för att söka efter eventuella överlevande.
Efter många timmar återvänder man medförande en del vrakgods
från de försvunna båtarna. Först då står det klart att en ny stor
tragedi drabbat fiskarebefolkningen i Mjällby socken. Man
söker febrilt i flera dagar, men till slut står man inför det
grymma faktum att fjorton fiskare omkommit i katastrofen.

Inemot tjugotalet omyndiga barn står nu utblottade. Sorg och
förstämning råder i alla hem. Man försöker hjälpa och trösta
så gott man förmår. De föräldralösa barnen tas om hand av
släktingar.

Församlingens kyrkoherde August Tornberg besöker de
värst drabbade. Andaktsstunder hålles och viss ekonomisk
hjälp utlovas av Fattigvårdsstyrelsen. Upprop görs med vädjan
om penningbidrag för att i görligaste mån lindra den
omedelbara nöden.

Källa: Mjällby Församlings kyrkböcker.

…

Källa: Mjällby Församlings kyrkböcker.